Ernst Olsson var rockartisten som försvann spårlöst 1989. Jag följer honom i spåren via personer som Stefan Sundström, Stefan Wermelin, Niels Jensen, samt inte minst kollegan i legendariska bandet Noll, Håkan Backe. En kult håller på att uppstå med galna fans och en skivbolagsdirektör som inte skyr några medel. Frågan är om Ernst själv hade velat haft det så?