Linda Boström Knausgård skriver om Ghostbrothers

Ghostbrothers är en sann saga om två bröder.
Den ena, en dokumentärmakare från Sverige, den andre, chef för laboratoriet på Münchens tekniska högskola. Och schaman. De har samma pappa och ska nu träffas efter femton år för att uppsöka farfaderns hus i Kroatien.
De åker i bilen tillsammans genom de Kroatiska bergslandskapen. Richard ställer hela tiden frågor. Vill förstå. Vill lära känna. Sin bror. Sin far. Sin farfar. Peter hatar frågor. Han vill hämta hela anden och den pratas inte fram. Han är besatt av farfadern och första världskriget. Richard är besatt av sin berättelse. Det är så allvarligt, vackert och så komiskt som någonting bara kan bli när det rör sig i närheten av det farliga, det korrekta vansinnet och de verkligt mänskliga sammandrabbningarna. Och de spelar sina roller fulländat. Laboratoriechefen och schamanen och den känslosamma dokumentärmakaren. De har varsitt mål i sikte, men tvingas att åka dit tillsammans, instängda i en bil och i sin egen berättelse.Scenen där Peter beväpnad med ett plakatporträtt på farfadern för att kunna locka fram honom går fram och tillbaka över en äng är den roligaste scen jag sett på år och dar. Att få skratta på det sättet åt någonting som är så sårbart, verkligt och smärtsamt. Se Ghostbrothers. Se den och försök sedan säga att du inte förstår vad familjens historia gör med oss alla. Det är fan så här det är att vara syskon, barn, främling. Att inte veta det man vet och inte förstå vad det är man längtar efter. Dessutom så spännande filmat, liksom associativt, men med en benhård vilja. De vackra landskapen, vägar i mörker, musiken. En rakt genom oväntad film. Det är bara att gratulera.
 
Linda Boström Knausgård