En gång var poesin en del av det offentliga samtalet. Dikten som tröst, bön, helare, motståndshandling. Ett sätt att gestalta existentiella erfarenheter när det vardagliga språket inte tycks räcka till. Idag gapar bokhandlarnas poesihyllor tomma. Förlagen drar ner på utgivningen. Men det finns de som värnar om dikten, inte minst alla bortglömda poeter. Och det finns poeter som fortsätter skriva. De har bara lite svårt att höras i bruset från alla sociala medier.
Hör poeterna Lina Ekdahl, Johan Christiansson och Johan Nordbeck och förläggaren Jonas Ellerström.
P1 Tisd 20 juni 2017
Foto: Johan Nordbeck
Filmregissör och radioproducent