”Man behöver gå in i natten”
DN 13 nov 2016
Text Peter Lettman
1987 utkom en tunn svart bok som rymde en enda lång dikt eller monolog som handlade om natten. Den var skriven av poeten Willy Granqvist. Två år innan den gavs ut hade han lämnat sin tjänst på Sveriges radio i Stockholm för att flytta till Malmö. Men någonting hände och han tog livet av sig, 37 år gammal. Vännerna fick aldrig reda på varför han valde att avsluta sitt liv. Men efter hans död hittades alltså ett manus. Det överlämnades till hans vän, poeten och kritikern Magnus Ringgren, som såg till att det gavs ut under titeln ”Natten”. Nu har regissören Richard Dinter gjort film av diktboken som egentligen är en enda lång inre monolog. Den visas i morgon på Tempo dokumentärfestival i Stockholm och har tidigare visats på Göteborgs filmfestival. Snart kommer den också i SVT. – Ja, du kan ju tänka dig att det fanns många fallgropar när jag skulle göra den här filmen: En poet som tar sitt liv och lämnar efter sig ett manus som heter ”Natten”, säger Richard Dinter. Han har velat göra en film som inte handlar så mycket om personen Willy Granqvist som om själva dikten. – Det är hela tiden så många porträtt på tv och i filmer om olika konstnärer och personer. Därför har jag försökt att undersöka vad själva dikten har att säga. Först tänkte Richard Dinter att han var fel person att göra filmen eftersom han i hela sitt liv har varit en sådan extrem morgonmänniska. – Jag är pigg när jag vaknar, det säger pling i hjärnan, och det kan verkligen reta folk till galenskap, till exempel min fru. När hon klagar säger jag att det är något som jag inte kan rå för. – Det är som med ett barn, man vill att det ska sova så att man själv kan ligga och dra sig. Men det går verkligen inte för mig. Richard berättar att han fick idén att göra filmen för något år sedan när han under period trots allt inte kunde sova och trodde att han skulle bli knäpp. Det gjorde att han tog nattliga promenader i Hammarbyområdet i Stockholm. Vid ett tillfälle när han kom hem från en promenad drog han med fingrarna över bokryggarna i hallen. – Plötsligt stod jag där med ”Natten” i min hand. Jag hade fått den av Magnus Ringgren (som medverkar i filmen) när den kom ut 1987. Men jag hade låtit den stå kvar i bokhyllan. Det var något mörkt med boken som han hade ryggat för. Men att han råkat dra ut den ur bokhyllan såg han som ett tecken, blev nyfiken och började läsa. Efteråt berättade några som sett filmen att den gav dem en känsla av att mörkret inte är så farligt. Han upptäckte att det är ett sorts inre mörker som träder fram i boken, som inte handlar så mycket om själva natten. En inre monolog som ger intrycket av att vara skriven under en enda lång natt eftersom det aldrig blir gryning. Även om den förmodligen är skriven under flera nätter, och dagar. Richard Dinter menar att boken erbjuder oss ett språk för det som är skuggsidorna i livet, verktyg som gör att läsaren kan gå in och ut i mörkret och bli vän med det. Filmen varvar läsningar ur boken med samtal med andra poeter och läsare om vad som är nattens väsen. Läkaren och poeten Eva Ström säger att om dagen är klarhet och upplysning så är natten den mörka grunden mednärhet till skräck men också till erotik och sexualitet. Hon säger också att det i världsalltet eller kosmos råder natt hela tiden. Det är bara vi människor på jorden som upplever att det är dag under några timmar eftersom solen lyser på oss. Eva Ström berättar också om sina erfarenheter av att jobba natt på ett sjukhus. I vårdsalarna förstoras ofta kritiska tillstånd upp under natten. Många tror att de ska dö. Men när dagen och ljuset kommer tillbaka så visar det sig ofta att allt är bra och som vanligt igen. – När man tar fram trollen i ljuset så spricker de, säger Eva Ström som skrev sina första diktsamlingar när hon kom hem från att ha jobbat natt på sjukhus. Hon befann sig då i ett tillstånd av stark koncentration trots att hon inte hade sovit, samtidigt som hon kände att associationerna kunde löpa på ett sätt som de inte gjorde annars. På natten kan det kännas som om man uppgår i en sorts större gemenskap med de döda, som att man är med i deras ”kollektiv”, menar hon. Konstnären Jan Håfström, som var vän med Willy Granqvist, säger att natten erbjuder en möjlighet att uppgå i en sorts tidens malström där man kan ta sin tillflykt utanför det mänskliga. Det erbjuder en trygghet som gör att man kan känna sig mindre utsatt. I dikten nämns Mozart flera gånger. Willy Granqvist skriver att ”Mozart sörplar i sig av mörkret”. Det blir till en sorts besvärjelse som för ett ögonblick gör även oss andra fria från ångesten och det monster som finns i natten, enligt bibliotekarien Christer Broberg, som lyfter fram en förtvivlan men också en lust som finns i natten. När en konstnär går in i ett sådant här ämne, kan det på något sätt befria alla oss andra från rädslan eftersom vi då får ett gemensamt språk, menar han. Richard Dinter berättar att det blev alldeles stilla i salongen när filmen visades för ett fyrtiotal åskådare på en jätteduk på Göteborgs filmfestival. Han tänkte att filmen kanske skulle ge publiken ångest. I stället uppstod ett lugn i salongen. – Efteråt berättade några som sett filmen att den gav dem en känsla av att mörkret inte är så farligt. Det verkar som om man behöver gå in i natten och spegla sig i andras upplevelser av den.
Fakta
”Natten”
Richard Dinters film ”Natten” bygger på poeten och radioproducenten Willy Granqvists långdikt med samma namn. Willy Granqvist dog 1985 och långdikten ”Natten” gavs ut 1987 av Författarförlaget, två år efter hans död. Filmen har visats på Göteborgs filmfestival och visas på Tempo dokumentärfestival i Stockholm i morgon den 12 mars. Den 18 mars visas den i SVT:s ”K special”. Inspelningen har skett nattetid. Med hjälp av några personer undersöker filmaren vad det är för natt som Willy Granqvist skriver om.